vardagligheten

 

 

Det här är vad man gör när man är lite uttråkad och är väldigt sugen på att åka på semester. Man över poser iförd sin nya jumpsuit. 

 

Håller på att bestämma vad jag ska ha med mig till Tyskland. Är knappt en vecka (6 dagar) innan det är dags att ta sig ned till Arlanda för att sen få sätta sig på AirBerlin och återigen besöka världens bästa stad. Jag är så otålig, vill att det ska vara dags idag. Det är nästan ett år sedan jag sist besökte staden, det var 25 Juli så ca 11 månader för att vara mer exakt, och det är alldeles för länge sedan för min smak. Jag kan knappt beskriva den kärlek jag har för den här staden. Det finns verkligen allt. Maten, shopping, underhållningen, kulturen, historien. Folk är fyrkantiga och frisläppta på samma gång, precis som jag är. Man kan hitta veg - käk överallt, det är rent och fräscht men urbant och storstads- skitigt också. Fritz Colan är jätte billig och säljs i varenda butik. SUPERGEIL!!! Postmodernistisk konst blandas med resterna av Jugend - influerade byggnaderna och DDR stenblocken. Turismen är fortfarande relativt låg, även om den har ökat sedan jag var där för tre år sedan, och man slipper sitta på tunnelbanan och höra norrländsk - tjatter. Jag vet att det kanske är löjligt men det känns lite jobbigt när jag ser hur mina gamla polare från Skellefteå börjar besöka Berlin. Och med risk att låta som en Hipster så älskar jag att det var lite konstigt, urspårat. Jag är lite rädd att det ska bli komma att bli mainstream, ett nytt London eller Paris. Berlin var ju mitt.    

 

Men nu ska jag bara fokusera på det positiva för snart är det dags. Tillsammans med älskade Petra så ska jag återigen shoppa i Mitte (och i galleriorna vid Alexanderplatz, dom har ju ett nytt Primark!!!) käka Häagen Dazs vid Sony Center, gå på Museum (har ju inte hunnit plöja mig igenom alla 200 museum än...) och dansa i  Kurfürstendamm (jag har fortfarande inte gått på en riktig Berlin klubb, ni vet en sådan som faktiskt aldrig stänger, men Petra har lovat att visa mig hur man gör). Så nu är det bara att se om jag kan få ned allt i väskan. Och vänta.